Nu är jag äntligen klar! Gjorde tentan idag, den var sick.
De två första labbarna gick utmärkt. Sedan skulle jag börja på den tredje. Det var då Flash builder började fucka sig för mig, det var även då jag fick min första blakout. Jag misstänker att jag pluggat så mycket att hjärnan tog stopp. Men hjärnan kom igång igen och jag började på labbuppgift fyra. Sedan jobbade jag parallelt  mellan fyran och femman. Hade jag inte hjärnsläpp innan så hade jag ju det då. Det var det sjukaste. Egentligen ganska faschinerande hur hjärnan kan helt plötsligt stänga av och inte vilja sammarbeta. Men jag antar, en hel vecka med högst 4 timmars sömn och konstant kodplugg gör en hjärndöd efter ett tag. Så där satt jag, jag och min hjärndöda hjärna.
Efter många om och men, en del surfande på aftonbladet och mejlen var det som en lampa tändes. Ja, så kan det vara. Ibland tänds det faktiskt en lampa.
Klockan var då ungefär 13:05. Jag hade suttit med de där förbaskade koderna i 100 år kändes de som. Bussen skulle gå 13:11. Och jag kände för som jag gjort flera gånger redan, att åka hem. Jag hade ju i alla fall G. Men jag och min prestationsångest. Den höll sig och den pressade fram de där sista tvångstankarna att jag skulle få full pått. Och detta tände lampan. Koderna rann ur mina fingrar. Jag har nog aldrig set sammanbanden mellan koderna som då. Jag bara skrev. Och sen var de klara. Labbarna. Båda två. Fel fria, dynamiska och fult funktionella. Då var klockan också 13:15. Så där satt jag och väntade på nästa buss i ytterliggare 100 år.
På den svettigaste dessutom försenade lökbussen hem till huset mitt.

Jag är död, jag lever inte. Fan vad rik jag ska bli.