Ibland hittar jag gamla texter jag skrivit. Ofta ganska dystra, arga och hemska. Men det är sån jag är. Jag skriver när tankarna är som mest, när jag grubblar mer än vanligt och när saker och ting inte känns bra. Detta var år 2008.

Egentligen skulla jag bara vilja hata dig hur mycket som helst, slå alla minnen i tusen bitar och trycka alla bilder ut ur min skalle. Jag skulle vilja kunna skrika Fuck U till dig. Få dig att må så jävla dåligt. Egentligen skulle jag bara vilja glömma, få det överstökat. I slutet av det onda kommer alltid det goda, det gäller denna situationen också och jag är säker. Med fötterna på jorden, tyglade känslor och ansträngda tankar står jag fast vid principen, vid mig själv. Jag viker mig inte för ett hinder eller två. Hur stora som små de än är. Jag nekar inte, döljer inte, ljuger inte och skriker inte. Du vet, jag vet - vi vet. Jag vill slå dig, jag vill krama dig.

Grubbla inte, ta det för vad det är - finns inget jag kan göra.

____________

Vissa bilder förknippas med vissa känslor. Precis som vissa händelser väcker vissa minnen. Jag hatar di när du är grön på msn. Jag vill inte för jag vet hur det är. Hur det blir och hur jag känner sen. Precis som bilder väcker känslor väcker du minnen. Minnen ger hopp och ord förstör dem illa kvickt. Jag vet vad jag borde göra och inte göra, jag följer det jag känner och det mitt hjärta säger. Lik förbannat gör det lika ont.

 

 

Flickan var inte hon som gått igenom en livshistoria, inte hon som varit med om världens hemskheter. Flickan var flickan med sina egna problem, flickan i en skyddad värld. Hon var tjejen som alltid haft skydd, flickan som inte vetat något ont. En tyst, rädd, ensam och älskad flicka.
Efter att blivit tagen med storm, blivit omtyckt och ompysslad sprack drömmen och livet gick i kras. De tog tre sekunder och flickan kände sig värdelös. Han lämnade henne som skräp på marken. I en evighet var allt förstört. Hon var inte fin, hon var inte vacker. Hon var inte bra, inte värd. Hon var nobody.
Hon försummade omvärlden för honom, för det var vad han ville. Hon gjorde som han sa, var med honom när han ville, han var allt för henne. Men inte längre.
Det kändes som år, år i ensamhet. Han kom tillbaka när han kände sig ensam, hon tog emot honom i hopp om att han skulle stanna. Det gjorde han aldrig. "Det är inte du, det är jag".
Hon hatade honom. Hon älskade honom. Hatkärlek. Ont gjorde det.
Han finns inte längre. Han är död. Död för henne.

Hon är stark, hon är rak, hon vet vad kärlek är, hon står upp för sig själv.
Hon älskar igen. Hon träffade en pojke. Han var annorlunda. Han var fin.
Hon är bra, hon är fin, hon är förändrad.

Flickan är jag.